I slutet av förra veckan hände någonting som jag tänker på varje dag. Någonting som jag länge velat skulle ske.

 

Min fina vän M tog med sig mig och min man till en församling i Jönköping, Huskvarna. Jag var så exalterad över att en profet från USA skulle predika. Jag hade en gång tidigare sett en profet Live i Norge, och jag kommer  ihåg hur mycket jag tyckte om det. Men nu i Jönköping skulle den kända amerikanen Marc Dupont predika. Jag hade aldrig hört talas om honom för att vara ärlig, men när jag var där och såg honom fylldes jag av glädje och trygghet. Jag visste bara inom mig att den här mannen är god och det han säger är sanningen. 

 

Han predikade om "Guds fadershjärta" och alla hans ord och meningar bara träffade rakt i mitt hjärta. Jag kände hur allt han sa berörde mig, det var mig han talade till idag tänkte jag under hela predikan. Alla fantastiska historier han berättade om olika människor som han har träffat runt världen och som har blivit helad av Gud på olika sätt. Jag häpnade över hur god och stark Gud är. 

 

Nu till det allra bästa: Marc frågade församlingen om det fanns någon som kände Gud lite extra starkt inom sig just vid det tillfället och han kallade fram dem. Jag som har panikångest tänkte, nej jag går nog inte fram, sedan sa en röst att jag borde gå fram. Jag gjorde som rösten sa, och jag tillsammans med min man gick fram och vi ställde oss under scenen tillsammans med några få andra från församlingen. När alla började be i tungor kände jag en stor sorg inom mitt hjärta, en längtan efter Gud. Jag bara kände att han var där och jag bad honom att tala till mig. Mina tårar rann ner för kinderna. Jag blundade för att jag skämdes. Jag var inte den enda som bad och säkert inte den som bad "dramatiskt" om jag får säga så. Jag stack liksom inte ut utan det var fler som grät och längtade efter Gud lika mycket som jag. Men när jag stod där och bad kom Marc Dupont fram till mig. Han kollade på mig och sa - "Är ni tillsammans? och pekade på min man. Ja svarade jag, sen fortsatte han " Ni är gifta?!" Ja svarade jag. Sen bad han oss att komma upp på scenen för att Gud sa så. Han sa att Gud hade någonting att säga oss. "Era hjärtan är rena, Gud säger, saliga är de renhjärtade för de skall se Gud" Sen fortsatte han med att säga att vi skulle predika och sjunga i många olika nationer. Sen sa han även att mina händer kommer att genom Guds kraft hela/bota de sjuka. 

 

När jag var på scenen, blundade jag och grät. Jag bara grät och gjorde "gråtljud" som jag försökte att hålla tillbaka. Jag kände Guds närvaro och jag kände kärlek i mitt hjärta i överflöd. När jag blundade SÅG jag kärlek. Lite svårt att förklara, så jag tänker inte försöka ens. Men jag kände hur mina fötter inte klarade av att hantera så mycket kärlek på en gång att de höll på att svika mig. Jag hoppades bara att jag inte skulle ramla på scenen. Men vilken underbar känsla, vilken stark kärlek Gud är. Jag tänkte efteråt vad människor går miste om på grund av den ondes lögner. Jag bara önskade såååå, att folk som är förblindade av den onde skulle börja se och ÄNTLIGEN få ta del av Gud och allt vad han har att erbjuda oss, sina barn. Gud är verkligen den fadern som älskar, ger och är trogen mot oss. Halelujah.

 

Här nedan ser ni vad vi fick höra under kvällsmötet.